Emilia Pia Caroline

Jag kom fram till varför jag har varit tvungen att umgås så mycket med min Puff (Piff&Puff, ni vet) Vi är helt enkelt de som efter första fyra veckorna av sommarlovet inte jobbar eller har pojkvän. Nu ska jag ta min arbetslösa singel under armen och åka till min villa. Bara för att chilla. Vackert så!

 

 

 

Håll hårt i pengarna nu Emi! Får inte släppa taget, håll i, för fan.

En gång IFK, alltid IFK. Igår vann MIFK lätt så överlägset över VPS. Jag kunde inte låta bli att hurra lite, för de bjöd för en gångs skull på en målrik match, och det gillar ju publiken. Obviously not Vasa's bittra medborgare. Närmare 3000 huvuden såg matchen live igår och ändå fick jag en ligger-i-kistan-upplevelse. Tyst som i graven! Inte konstigt att fotbollen i Finland blir sämre, när ändå ingen ens anstränger sig för ett något så när hejande. På nån dera av lagen.

 

Bild från ålands senaste hemmamatch när de vann över Inter.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sebastian och hans IFK Mariehamn kommer till Vasa/Sandviken idag för att drabbas samman med VPS. Blir väl utbuad ifall jag hejar på grönvitt. Så psst, heja grönvitt i smyg här då. Heja heja.

 

En fredagens. De mesta jag har på mig hade jag hem från Sthlm. Så nu vet ni.

Satte oss i Janina's fjun och åkte till Jeppis.

Den kom att bli vår säng natten till lördag. Kallt och hårt som fan, men mysigt ändå

Kiss.

Min bäbis.

.

Dagen efter såg vi på minibolls-VM och slappa hela dan.

Helt okej, tyckte hon till höger. Och vi andra instämde. Vackert så.

Saknar mina Vörå-flickora. "JEBE", och de andra. Saknar. Fan va dålig jag varit på att träffa dem. Suger liksom bamseballe. Enda jag träffat är Emma, och Camo på träningarna förstås. Fjållon har jag stött på en par gånger. Gud. Hoppas på bättre tider när det nalkas jeppisdagar.

Jag är tillbaka på hemmaplan efter vår mini-trip. Har haft det bra. Jee jee, nu ska jag vidare på nya äventyr. Hejdå!

Jag gråter och kokar av ilska. Jag är så ledsen och arg. Min dator har gått sönder. Den är sönder! Sönder som i ur funktion. Sönder som i things will never be the same again. Hoppas för allt jag har att mina bilder går att rädda. Tänk er att alla era minnen ni fått föreviga med kamera mitt i allt skulle va borta. Kaputt liksom. London, Rom, Turkiet, mamma o pappas OS bilder. Everything. Snyft!

 

Som tur åker jag till Åland/Sthlm med mamma o pappa imorgon, så behöver jag inte lida av min datolöshet så mycket. Jippie!

 

 

 

 

(Gårkvälle var trots sorgebud en riktig höjdare. Jag hade så kiva kväll. Jee)