Förlåt prinsessan Vikke för att jag sviker dig och så vidare. Jag lovar att uppdatera när jag orkar, har tid, vill och bytt blogg från papper. Love.

Så min syn hade försämrats än en gång, så jag fick ändra styrka på linserna och skaffa mig nya glasögon. När man tänker på hur sällan jag faktist hinner, orkar och kan använda glasögon (som bara är i vägen!) Så känns det rätt så surt att ens halva månadslön går åt dem. Att andra halvan går åt ett träningsläger i Cypern vecka 8 med mitt gamla gymnasium (fotbollslinjen!) samt en vecka i Ylläs vecka 9 känns däremot helt rätt investerat. Äntligen har också jag något att se fram emot. Hurra säger jag och åker iväg till Seinäjoki. Haha!

Nå alltså helt påriktit, jag pallar inte denhär papper-grejen längre. Så fort jag och min obefintliga tekniska sida kommer på någon lösning ska jag ta mitt pick och pack och göra som många andra och dissa papper.fi.

Mitt under denhär mörka tiden med vinter och pappers undergång och allt vad de innebär, har jag funnit kärleken. Såklart ingen pojke, utan min alldeles egna macbook. Love at first sight.

Nåja, nu ska jag sova, och fundera på min och pemp.papper.fi’s framtid. Ajöken!

Återvänder till Jakobstad och Tellus idag för att se på Jaro-VPS, spinka på om någon flyttat in i min gamla lägenhet, äta på asian garden, och såklart umgås med my bff Eme. You know where you find me. Arrivideci!

För en tid sen hade jag Emma på besök igen. Vi länkade, bastade och åt. Känns som om det är mönstret som passar oss båda bäst.

framtidsplaner? och vad har du för drömmar?
Jag ska jobba på dagis till 31.5 och sedan ta ett efterlängtat sommarlov. Bara jag vaknat ur min vinterdöd ska jag söka till en utbildning och verkligen satsa på att slippa in. Minns ni hur jag svor på att inte börja studera före en bok ropar efter mig? Well, jag är vid den punkten nu. Jag vill studera! (höhö) Som dröm kan vi nu fast smätta till med; Att slippa in på en skola. Haha, försöker bli mer realistisk sini.

1) Hur ofta klipper du ditt hår, de e så långt o fint men ser ändå int slitet ut *avis*
2)Har du pojkvän?

1) Jag brukar klippa mitt hår två gånger i året. At the moment är det verkligen inte långt, men jag jobbar på att det inte ska se slitet ut.
2) Jag är förmodligen så singel en tjej bara kan vara.

hur ska man göra för att träffa dej? fortfarande den vackraste jag nånsin sett.
Jag rör mig i Vasa, försök på områden mellan dagis-gymmet-hem. Vasa är liksom inte så stort, du hittar mig nog nånstans.

Berätta om din familj

Nå här har ni då stommen. Tre bockarna bruse, tre små grisarna, de tre musketörerna, knatte fnatte och tjatte. Ja, och så jag då. Vi är fyra barn, och så älskade mamma och pappa. I vår familj är allt väldigt idrotts-relaterat. Vi i princip äter, sover och skiter idrott, och så har det alltid varit. Vår pappa har sämst humor, mamma lagar den utan tvekan bästa maten, Sebastian är överallt hela tiden, det går inte att stoppa honom. Andreas är minst klok av oss, men vet ändå mest. Fråga honom vem som vann fotbolls-VM för 20 år sen och han kan svar dig i sömnen. Matias är latast, samtidigt som han tränar mest. När han inte lever sitt liv som proffskidåkare, slänger han sig på golvet och kollar på Entourage. Mer gör han liksom inte. Tillsammans då blir vi den oslagbara familjen som gör allt för att alla medlemmar ska ha det bra. Love!

Berätta om dig själv

Emilia, en numera rödhårig tjej på 19 höstar som älskar mat och vill vara som lillamy. Går igång på allt, uttryckligen allt, som har med sol och värme att göra och hatar ljuset som kommer av lampor och vessalock som inte är nedfällda. Har agit den vita mössan och i väntan på mitt drömyrke jobbar jag för tillfället på dagis och stormtrivs där. Ja, and that’s about it.

Har du varit kär?
Hell yeah!

Hur går det med fotbollen?
Hör och häpna, det tog mig förvisso närmare tre månader att gå allt till mötes igen, men nu har jag bestämt mig för att imorgon ta på mig de älskade skorna med knoppar under och springa efter bollen för att känna efter om kärleken till den sporten fortfarande är lika stark efter allt vad förra säsongen gjorde mig.

Ska du spela fotboll nästa år? Och var sku de va, eller sku du villa isf?
Nå, dendär antar jag att ja just svara på lite. Men vilket lag jag helst skulle se mig själv spela i, är information jag bara delar med min familj.

Halåjata! Hur mår halsen och du förstås?
Älskade Pena, min hals mår som fisken i vattnet och jag är så glad att jag orka genomlida två veckors helvete. Känns som om jag blivit frälst. Haha. Hoppas din mår lika bra! Och sådär överlag mår nog hela jag också riktigt bra faktist.

berätta om din drömkille =D ?
Jag skulle kunna beskriva min drömkille med ett ord, eller namn, men så tråkig är jag inte. Mörkt hår, stora starka ryggmuskler, ett gulligt leende, ett bra självförtroende, sjuk humor och en ärlighet som räcker åt hela Finland. Come to Emi!

berätta om hur ditt dröm liv skall se ut då du är 20 år? saknar du fotbollen?
Tänk, om exakt 11 månader så fyller jag faktist 20 fucking år. (Sooo sick!) Så så stora förändringar kommer knappast hinna ske. Studerar nog och är förhoppningsvis kär och lycklig i både mina vänner, en pojkvän och min utbildning. Och fotbollen ja, det går inte en dag när jag inte tänker på och saknar fotbollen.

Vad skulle du göra om du sprang in i David Beckham eller/och Ronaldo då du var på resa någonstans..?
Jag lovar härmed mig själv, och alla er, att jag i detta fall springer fram och ber om en puss, ett foto, och en autograf. Inga undanflykter. Om de så kostar mig hela min stolthet. Men fan vilka kungar dom är, båda två, så jo. De gör jag! (Skulle jag göra, höhö!)

Alltså dessa finska vintrar, de suger verkligen all must ur en. Fattar ni egentligen hur mörkt det är, hur onödigt myck0te snö, och hur sjukt kallt det är. Och alldeles för länge. Så sjukt jobbigt! Kan inte komma på någon som har någon som helst nytta av dethär halvåret.

Jag önskar jag var ett mumintroll..

Linnéa bad mig ta er på en nostalgi-trip i frågestunden så jag tänkte börja med den. So here we go!

This monkey föddes till ett Vasa täckt med en meter snö hösten -92.

Min mamma jobbade som dagmamma då och jag var hemma och lekte med mina bästisar Emmi och Caroline. Började dock dagis nångång före förskolan och detta är ett såndär typist le-nu-för-fan-foto. Fattar inte hur min mamma fick på mig en klänning för obviously skulle jag vara så pojkig som möjligt hela min barndom. (What a surprise!) Och så kan jag inte sluta förvånas över hur blond jag är. Shit man.

Nå, åren gick och jag började skolan. Var tyvärr en av bitcharna i klassen men sånt har vi förhoppningsvis glömt idag. Här är ett foto på mina bästisar (som inte ens gick i min klass!) Vi hade klätt upp oss för en dag på torget på första maj. Hahahha, jag dör varje gång jag ser bilden. Men Larissa var ju iallafall high-fashion all over. (Kolla tröjan!)

Började Borgaregatans höstadie och böt från A till E, vilket visade sig vara det bästa jag kunde göra vid det tillfälle. Fick sjukt bra klass, och ännu bättre lärare. Högstadiet gick snabbt och jag fick mycket nya kompisar (som ni ser på bilden). Behöll förstås också en del! Men fy sjutton vilken fjortis jag var, samtidigt som jag satsade väldigt mycket på skolan. Gick ut med bättre medeltal än någon vågat vänta sig av mig.

Spelade fotboll i världens bästa lag och vi reste och vann mycket tillsammans. Åh vad jag saknar tiden när man flirtade runt på turneringar och blev vän med alla snygga norrmän på msn. Hahaha!

Måste ta denhär bilden också, det är ju vi, trion som sommaren 2007 cyklade till Malax och tillbaka.

Här är ett foto från vår skriba-träff. När jag blivit konfirmerad sommaren 2008 ansåg jag mig vara a big girl (who doesn’t cry!) Vi festade för första gången och till hösten började jag i Vörå.

Nu slocknar datorn, igen, så jag fortsätter kanske en annan kväll. Haha!

Så igår, fredagen den 13 till ära firade vi Julp som fyllde 19 bast. Jag och Janina bakade en Baileys-kladdkaka och bjöd på cokis. Imorgon blir Jessica hela 20 år och ikväll är vi bjudna över till hennes på middag. Dessutom ska vi njuta av kvalitétstiden ikväll i och med att Samira nästa fredag styr kosan mot Stockholm för att gå en kurs i några månader. Vi har alltså sannerligen orsak att fira ikväll.

Dessutom blev Matias sjunde i dagens sprint i Milano. Vilken tur att mamma och pappa i sista minut valde att åka dit för att heja! Nåja, bilder får ni se imorgon, för jag är redan sen. Arrivideci!

Well what a surprise. Ni tycker väl att jag svarat på alla frågor det möjligtvis finns att fråga mig, men tänkte what the hell, vi kör en till iallafall. Så, bring them on bitches!